Kära du

Men kära du,
varför tittar du inte framför dig när du går?
Ser du inte hur världen långsamt tvinar bort under dina fötter?
En flod av blod rinner längs vägen av dina förhoppningar.
Ge upp och gå vidare.
Sluta lita på de viskningar du hör.
Du får aldrig som du vill.
Det är bara ge upp.
Förstår du inte att du kommer förstöra allt?
Allt du en gång trodde du hade och var kommer försvinna.
Du kommer inte kunna titta tillbaka och känna igen dig själv efteråt.
För du skulle aldrig lyckas.
Det var inte meningen med det.
Ett maskrosbarn som långsamt kommer blåsas ut  med vinden.
Dina förhoppningars andetag formade av munnen du trodde på.
Det är du som skapar din egen mardröm.
Och du vet att det inte kommer vända i rätt riktning igen.
Det är dags att lägga på locket nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0